Mot ljusare tider

Bilden taget före julen, men så här ligger Masi nu efter en dag på jobbet.

Sitter här och putsar ut efter två dagar med styrelsen och Masi får nu ligga i sin sköna biabädd med pläd efter golvet i sammanträdesrummet.

Han var så glad efter styrelsemötet, när jag rastade honom i flexikopplet. Han höll i kopplet. Jag undrade när han skulle uträtta sitt behov och han kom på det till sist. Jag släpper inte honom lös i närheten av vårt bostad då vi har katter. Men vi har några ställen som han få labb ryck.

Vi går mot ljusare tider, bildigt även. Jag har fått tillbaka min mobiltelefon och jag hoppas att den sköter sig tillsammans med punktskriftsdisplayen. Jag har tagit bort USB bluetooth från datorn för att se om det är problemet. Nu får jag lov installera e post i mobilen så att jag kan börja ta bilder och e posta direkt till bloggen.

I morgon kommer hembesök nr 3. Arbetsterapeuten och en handläggare, jag hoppas verkligen på konkreta åtgärder och lösningar i morgon.

Den 25 februari är det dags för den första punktskriftsträning på Syncentralen. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra med resan dit.Sjukresa eller ragga en privatchaufför. Jag ska få en grön braillemaskin.

Väntar fortfarande på punktskriftsdispölay till min hemdator. Har mejlat och hfrågat när den kommer....

Dövblindnätverket var här hos mig förra veckan och det blev ett bra möte. vi ska följa upp detta igen med att göra en kartläggning av min situation och se vilka insatser som behöver göras. bostadsanpassning och ansökan om LSS, men den gör jag tidigast 1 januari 2011 då det blir ändringar i lagen . Ett förslag till ett nytt insats föreslås.. få se om den finns kvar i propositionen från regeringen i slutet av mars.

Jag tränar och tränar på punktskrift, men ibland är jag för trött att orka med något efter jobbet. som nu.

Det har och är lite jobbigt, men jag är glad att jag har Masi, för jag tror jag inte hade orkat om han inte kommit till mig. Att komma ut och röra på sig, rensa tankarna hjälper mycket faktiskt. Frisk luft och bättre kondition. frihet är något jag inte haft de senaste åren. Jag kan gå ut själv! En bekant berättade för mig vad min dotter hade sagt till henne: Min mamma bara stack ute i går kväll!

Är ni intresserad av att veta hur ledarhundar utbildas och så kan jag rekommendera er ett besök hos Masi:s dressör. länk till ledarhund.se

Det börhar hända saker i alla fall

Sitter och funderar... om jag ska ta livet helt tvärtomt? Men ändå är det svårt......

Masi är underbar hund! Jag är glad att jag har honom, vi går ut i rejäl snöfall och oväder. Vid selekörning går Masi på stigen och jag bredvid och trampar i djupsnön!

Puntskriftsträningen den 25 februari. Ett e post kom idag! Jag ska ragga en privatchaufför så att jag slipper sjukresor.

Skickade ett e post till AF om program JAWS till min jobbdator idag. Får se när han svarar..... Det är den sista grejen. sen kan dom slippa mig.

Ny underddel till vita kellerkäppen med rullande doppsko blir toppenbra! Det kostade 150 kronor, billigare än vad det kostar egentligen, eller hur?

Den första hembesök är avklarad idag.
Jätteroligt! Bra diskussion och överenskommelse om vad som ska göras.
Tänk att Millie satt i handläggarens famn så länge länge....Hon gör aldrig så!

Några Carl Linne lappar rök idag, men värt i alla fall! Jag får ju stöd av Landstinget dövblindnätverk och ny underddel till kellerkäppen som inte ljuder i alla fall...

E post program och nya adressen är bra! Lätt att kopiera texter över till "Anteckningar" för att sparas i Esys 40 (punktskriftsdisplayen)

Har stött och frågat om tolk till måndag och tisdag. inget svar. Väntar på mobilen.....Inte fått tag i färdtjänst-handläggaren som endast har telefontid måndagar-onsdagar mellan 8.30 - 9.30! Helt trött. Trött på Kung Bore som borde spärras in. Jag får mycket snö i skorna och på mössan.

Jag är otroligt glad att ha vänner som värsta supportar. Familjen också. Men ibland känner jag att jag gnäller för mycket på bloggen just nu men det är vardagen för alla personer som har dövblindhet. Jag talar för gruppen utifrån min vardag. Jag tänker på dom som inte ryter i från eller klagar på eller så...

från vardagen som den är nu

Raderade just ett långt inlägg.
Det får bli en annorlunda inlägg.

Vardagen är som mastigast.
Jobbet är mastig.
Som tur har jag Masi.

Puntkskriftsträningen har inte kommit i gång.
Idag skickades ett e post,
jag ville fort komma i gång.
Sjukresa fram och tillbaka får det bli.
100 kronor per resa kommer det att bli.

Väntar fortfarande på program.
Program som heter JAWS.
Den ska få jobbdatorn och punktskriftsdisplay att fungera tillsammans.
Handläggarna!!!!!!!
Det gar gått flera månader.
Vad gör dom på AF?


Att bara byta en liten doppsko tlll vita käppen kostar pengar.
Den gamla gick inte att få loss.
En ny underdel beställdes och jag ska betala med pengar.

Hembesök och hembesök.
Den första kommer i morgon.
Två stycken blir nästa vecka.
Den fjärde ville göra hembesök.
Det fick vara nog!!!!

Fick några Carl Linne i handen nu.
Dom behövs till olika avgifter.
Till hembesök och hjälpmedelsavgift.

Jag har bytt e post program och e post.
E post program som fungerar bra med punkt.
Jag väntar på punktskriftsdisplay till privata dator.

Tack kompisen öfr all hjälp. E legimation, min sida, ändring av adressen, installation av e post konto i prgorammet.
Det tog lite tid att byta program.
Men det kan vara värt.

Längtar efter min besvärliga mobil.
Den funkar inte ihop med punkt.
Dom försöker få den vara riktig mobil..
Den kommer hem och vi får se om den är mobil.
Annars får det bli en ny mobil.

Fick veta att det inte finns tolk till mig måndag-torsdag.
Samordnaren letar på annan plats.
Jag hade velat ha tolkar från samma bolag.
Bra dövblindtolkning. personkännedom och service.
Lite kinkig är man, men det bästa ska man ha i jobbet.

Visst är vardagen mastigt?
Som tur har jag Masi.
Som tur har jag fått jobba med tolkeleverna,
dom är inte masiga. =)

Det är lite mastigt med många kontakter och bollar i luften nu

"Vi kan endast erbjuda punktskriftsundervisning på Syncentralen." och jag sitter här och är sur och förbannad.

Platsen är i Falun och det innebär att man ska ta buss/tåg till borlänge för att sen byta till annan buss åka till Falun. Punktskriftsträningen på 2,5 timmar plus resetid blir en hel dag.

jag föreslog att ta det här hemma eller i Borlänge och fick detta svaret. Men det är inte slut ännu. Jag har gett dövblindnätverket i Dalarna något att göra. Om dom klarar inte detta är det hemskt tycker jag.

Jag som trodde att syncentraöen skulle vara ett stort stöd i en synskadades liv, men det är inte alltid. Det är bara två handläggare som är bra, men SC har sett till att var och en har varsitt område...så att man ska kontakta ALLA om man ska få hjälp med något här hemma...glasögon, punktskriftsträning, hjälpmedel datpr, hjälpmedel/käpp, hjälpmedel annat, osv... Inte i enda person. Det blir många kontakter och många bollar i luften. Det tar musten ur mig. Dövblindnätverket är inte fullt utvecklad här i Dalarna eftersom det inte finns många personer med dövblindhet här.

Jag har önskat att jag hade bott i ett större län som t.ex Stockholm, skåne eller Västra Götaland eller i Örebro då hade jag säkerrt fått ett mycket bättre hjälo och bemötande.

PS jag har fyllt i ansökan (tack och lov att dom hade i word) om färdtjänst, så att jag kan ta färdtjänst istället, men frågan är om jag får det. Det var ett tag sen jag använde den sist...

E post bekymmer, Informatörskursen och många tidningar,,,

Bilden föreställer Masi liggande på sidan, en gotländsk fårpläd i grått som jag köpte på Islandshäst VM Norrköping några år sedan.. endast 300 kr tror jag.

Jag sitter här vid min dator. Jag försöker läsa vad som står på skärmen. ögonen kisar. jag sitter framåtlutad. En normal bild av mig numera. Men den är bara kort vid tillfällen.

Sedan förra inlägget i måndags har veckan sprungit. Jag har läst kommentarerna men inte orkat svara. Jag har gjort annat. Jag har fått jobba lite efter mitt ordinarie jobb. Jag har promenerat med Masi. Jag har efter jobbet fått slockna i soffan med punkterna. Jag har funderat och grubllat på saker och ting som ska fungera för mig. Jag kommer till detta efter nästa stycket.

På onsdagen var jag och Masi en vända till högkvartet i Enskede. Jag hade två möten inbokade och det första var mycket effektiv. Sedan blev jag av med min mobil och Esys 12 under lunchen =) Min mobil är lite dum och är på service. Hoppas jag får den tillbaka. Nu har jag tufft med den gamla mobilen. Ser inte alls faktiskt med den bästa bästa förstorningen jag kan få tag i.

Det andra mötet var jätterolig! Vi diskuterade kring ett projekt. Sedan började vi prata om gamla minnen. Hur det var när vi träffades, hur hans ledarhund tuggade min hjälpmedel, FSDB:s 20 års jublieum som jag lyckades få vara med och allt..Hundfoder och ledarhundsnack blev det.

Det där med att fundera på hur livet kan förändras till det bättre. Hur jag kan läsa epost just nu? Hur ska jag göra rätt varje dag så att jag inte blir trött? Går det bara att blunda med ögonen?

Låt mig berätta för er. Förut använde jag e post program FIrst Class, den är bra och användarvänlig. Men för mig går det inte nu när jag inte kan läsa vitt bkagrund och svart text. Då bytte jag till GMail som fungerade bra ett tag. Nu är det svårt med bokstäverna. Russinerna! Då måste jag gå över till punkt. Men inte lätt att navigera. många tryckningar. Outlook är bättre. Jag öppnade den i förrigår. Jag ser nästan ingenting, kan inte änvända just nu.

I går blev jag ett glatt meddelande från SC, syncentralen att dom beställer hem en Esys 40 istället för att göra hembesök först!!! Det spar tid. =) Nu gäller det att få hem punktskriftsdisplayen samtidigt träna på punkt för fullt så jag blir proffs så att Outlook kan tas i bruk snart.


Bilden föreställer deltagarna på SDU:s informatörskursen. Dom står vid den svarta tvlan och ska rösta på en sak som är viktigast i "Informatör", "Målgrupp", "Budskap" och "Kanaler". De som fick flest skulle utgöra en ny "kommunikations bibel" =)

I går, fredag var jag på SDU informatörskurs och pratade om att vara informatör. Det var jätteroligt. Det blev lite tufft start för mig, hur skulle jag hantera den nya situationen?

Eftersom jag kan inte se deltagarna teckna på avstånd. Inte se vad som står på overheadmaterial fullt ut. Bara rubriker. Om tur kanske llite texter på den vita duken.

Dessutom var det första gången för Masi att följa med mig på klassrum jobb. Han skötte sig bra. Inte bara detta, det var första gången för mig att använda dövblindtolkar.

Det var verkligen roligt att prata om ämnen informatör-information-kommunikation pch sånt. Sist var drt 2004. Tänk vad fort tiden går!

Ungomarna, som jag fick träffa i går. Härliga, coola, kreativa. En stort tillgång. Jag tror på dom. Informatörskursen är i tre steg och vi pratades om att jag skulle få träffa dom och höra hur det gått. Dom ska drillas och inforermas i olika områden som dövhistoria, teckensprå, SDU historia, deafhood, retorik och allt mycket dom behöver baskunskaper. Läas deras blogg!

Jag skrev att jag hade dövlbindtlkar, det var elever från toklkutbildningen 4. Det blev en spännande och ny utmaning för dom att stå bredvid mig att fhela tiden haögon på spänn i hela klassrummet. Kursdeltagarna är döva och teckenspråkiga..Räckte någon hand, skulle tolken meddela mig via socialhaptisk kommunbikation som det heeter.. dvs på min ryggtavla så att jag kunde få veta sen låta deltagare säga något.

Ja det var lite av den här veckan...... Nu ska soffan eller fåtöljen intas. Det har drällt lite punktskriftstidningar de sista dagarna. Jag läser nu "Sett och hört" jättroligt at tläsa om kändisar, skvaller, film, teater, sport, kultur och sånt. "Veckobladet" kom i går, tjock! Jag tror jag inte läser 80 sidor ännu.. Ska bara kolla innehålsförteckningen och välja de som jag är mest intresserad. Kanske en dag sitter jag från pärm till pärm snabbt! Det är roligare att läsa dom än Dagsnuet med rapport om våld, mord, jordbävning, saab, väder, sport, rätta siffror.....

Besöket hos ögonläkaren idag

Detta inlägget är redigerad. Eftersom det innehöll många saker i den och det kändes inte bra. Detta ska handla om måndagen som varit.

Dagen innan det "oväntade" ögonläkarbesöket, satt jag och öppnade några post som vi inte hade hunnit. Vi hade nu ett nytt sätt att hantera post. Jag och maken öppnar dom tillsammans. Han berättar vad som står. Men av någon anledning hann vi inte en dat. Då satt jag med post från den där onsdagen tror jag det var. Ett Brunt kuvert genomsöktes med läskameran.

OJ! Ett tid hos ögonläkaren halv nio måndag och tolk var beställd! Maken kunde inte följa med mig. Grannen ställde upp och körde mig.

Förberedlser innan möte med läkaren
Först gjorde jsköterskan synundersökning. Titta på tavlan prova olika styrkor. Det gick inte att läsa den första raden på tavlan. Ögontryckmätningen visade normalt. Synfältundersökningen, det var inga förändringar. Sedan fick jag vänta en bra stund, för att pupillerna skulle utvidgas och lite folk skulle till läkarn före mig.

När började förändringen? - inte lätt komma i håg
När det var mitt tur, frågade hon hur jag mådde. Jag berättade lite och så frågade hon när förämdringen började. Jag tänkte att min syn förändras hela tiden. Men det var en sak hon tänkte på.. dimman och konturerna på bokstäverna. oj. inte lätt komma i håg.

Ett svart spelkort med rutnät
Hon sa att min syn hade blivit mycket sämre. mycket sämre. Eftersom jag inte kan läsa tpå avlan med alla bokstäverna nu. Hon bad mig att titta på ett svart spelkort. Jag tyckte det var lite konstigt =) Då fick jag använda min läskamera för att titta på kortet. Det var ett rutfält som såg krokiga ut. Hon hade en distriktläkare med sig, han fick titta på mina ögon. Dom kollade och kollade... Då nämnde hon gula fläcken. Så gick vi till ett annat rum så att dom tog bilder på ögonbotten. det kändes stressigt. Jag förstod att hon var stressad och frågade lite saker som jag tror hon försökte få grepp på situationen och agera därefter. Hon försökte få tag i en läkare för att kolla på mig.

Hon frågade om jag får hjälp med saker och ting. Jag berättade att syncentralen var sega! Saker och ting går sakta och jag vill se resultat. Punktskriftsträningen hade jag bett om i maj tror jag det var och den har inte kommit i gång! Sedan blev hon lite förvånad när jag berättade om att jag arbetar, har fått bra hjälpmedel via jobbet och arbetar ändå. åker till stockholm. jag sa att jag har ju ledarhunden med mig.

Innan vi avslutade besöket skulle hon få skicka lite papper till mig, intyg till berörda personer. Synfältspapper också. Jag får lov tänka på att gå ner i arbetstid, så att jag får ork och tid till punktskriftsläsning. Inte vara trött efter jobbet när jag sätter mig i soffan och läser Nuet som jag gjort onsdag, torsdag och fredag även i går.

Den underbara vännen Linda sa att jag hade fått allt, men jag kontrade med att jag inte ännu fått den gröna starren =) Man måste skoja lite om detta.

Allt vore lätt om jag bara blundade och slapp använda synen som gör att jag blir trött både mentalt och kroppsligen. Som nu.

Anpassningar i mina datorer

Bilden föreställer min dataskärm med ZoomText, tydlig tangentbord och punktskriftsisplay

Jag tänkte visa er min jobbdator. I tisdags fick jag hjälp med inställningarna i Zoom Text. Men det var långt i från färdigt, så fick jag fortsätta här hemma. Men jag är ännu inte klar. Det är några anpassningar kvar som jag behöver få hjälp med.

Men annars har det blivit lättare att surfa på nätet och arbeta med datorn. Dem blinkande crikeln visar var markören är. Den fyrkantiga visar vad som är "aktiverat" på skärmen. Allting är i blått och vitt för att den är skön för min syn. Jag kan inte läsa på vitt bakgrund längre.

Men jag blir ändå trött efter en dag på jobbet. Därför använder jag puntskriftsidsplay medan jag arbetar med datorn.

Man flyttar det "aktiva fältet" med tabbar och alla hemsidor är inte fullt tillgängliga. Jag retade mig på att det tog flera flera tryckningar på för att flytta till själva e post i GMail, när man ser på skärmen och kan föra pekaren på e post länken på någon sekund.

Nu förstår jag varför punktskriftskörarna klagar på hemsidor som inte är logiska. Länkar i rätt ordning samt rätt nivå eller inte vara för många.

Det är lättare att läsa GMail med mobilen och displayen. Jag hämtar e post och kommer till e post på en gång jämfört med hemsidan. Jag får fundera hur jag ska göra med val av e post. På jobbet, är det inga problem med Thunderbird om man använder puntksrkiftsdisplay.

Att läsa min blogg med punkt i dator, behöver man trycka tabb några gånger för att komma till dagens inlägg. FLERA FLERA med mobilen! Det är mycket olika. Banverkets trafikinformation är inte tillgänglig för punkt om jag använder mobilen. Via hemsidan och dator har jag inte hunnit testa. Det är synd, för jag använder alltid banverkets trafikinformation varje gång jag tar tåg.

Jag har anmält mig till aktiveringskurs för personer som har dövblindhet vecka 7. Kurs i punktskrift, taktilt teckenspråk och annat... Jag är inte precis grön, men jag anmälde mig dit ändå för att få tid med min dator att träna punktskrift med. Mobilen också...Öka läshastigheten också. Jag har fått tidningar som jag hinner inte läsa!

Den här veckan har jag slocknat efter jobbet. vaknat för att gå ut med hunden sen till sängen igen. Jag har kommt i en "omställningsprocess" igen. Jag menar att jag ger järnet på jobbet sen. ja. när allting fungerar så är det skönt... men sen försämras synen igen då måste man ändra igen.



Bilden på min privata dator. Jag har gjort egna inställningar med webbläsaren så att det ska fungera än så länge i väntan på att få datoranpassningar till min dator. ev förstorningsprogram och punktskriftsidsplay. Så syns allt inte alltid i den blå..... Vid denna dator sitter jag inte så länge.. som mest max 1 trimme per dag , mest till e post, FB och läsa nyheterna.

Det har varit en skön dag idag. Stallet sen hemma och laga Champis stalltäcke, sen middag och tvättstugan. Nu ska jag sätta mig och läsa lite på punkt.

Att förflytta sig smidigt och ledigt på Centralen...

Jag och Masi, en stund efter han kom hem till oss första advent.

Det har varit dagar som gått alldeles fort! Först och främst märker jag att mitt liv har förändrats mycket. Jag har hittat nya rutiner och strategier i vardagen. Ändrar på saker som ska fungera, men är inte färdig ännu.

Jag är glad och tacksam, att jag fått dispositionsrätt till ledarhunden Masi, en underbar kille. Vi har varit i Stockholm måndag och tisdag. För samträningen och mitt jobb. Samträningen gick mycket bra. Han har otroligt bra bildminne. Det var skönt att förflytta sig smidigt och snabbt med Masi. Jag tänker på mina tidigare jobbresor till Stockholm har haft höganspänning och sen på tåget har jag pustat ut och sen trött hemma.

Tåget var sen och vi missade anslutningståget hem. Jag hörde inte om dom ordnade någon ersättningsbuss eller vi få vänta på nästa tåg två timmar senare. Vi klev av och jag skyndande till tåget på den andra sidan perrongen i fall. Nä den fanns inte. Så jag gick upp och kollade lite.. Då märkte jag hur smidigt det var att ha ledarhunden. Jag sa vad Han skulle göra. Söka dörr eller bänk eller så rastade vi varandra ute och så. Maken kom och hämtade oss. Masi fick sova i sin sköna fårbädd.

Jag var på ett referensgruppsmöte i går, projektet ska utforma en nationell grundutbildning för personal som arbetar med personer som har dövblindhet. Det är viktigt projekt och det finns stort behov. Alla yrkeskategorier som möter personer som har dövblindhet kommer att få nytta av utbildningen.

Nu ska jag läsa dagsnuet komma ikapp tisdagen och onsdagens nyheter. Det har blivit vana att läsa nyheter på punkt och det är skönt och man får veta lite nyheter. Väntar frotfarande på ”Sett och hört” samt ”Veckobladet”

Sedan är jag jäteglad att ha vänner som har dövblindhet som hjälper en. Jag har en vän som jag frågar hela tiden hur jag ska göra med val av punktskriftsdisplay till min privata dator.

Jag frågade henne idag hur det var bäst att göra med almanacka. Nu snart kan jag inte läsa vad jag skriver i min almanacka, då ska jag ju gå vöer till punkt. Papper eller display, jag tror det lutar åt det sista. Esys 12. Jag ska undersöka lite vad jag kan göra med funktionen almanacka i Esys 12.

Äh stavfel här och där men jag såg något satt på fel plats men hittar inte den nu. =)

Liv och död. Vinterkyla och vårvinter

Bilden föreställer vy från kyrkogården mot den andra sidan av Siljan, troligtvis byn Västanvik.

Här sitter man och är lite trött. Har kollat e post och nyheterna. Middag i huset nu. Jag orkar inte äta. Idag var jag och maken på en begravning. Det var jättefin. Prästen höll på att inte komma, för hans bil vägrade starta. orgeln eller piano fungerade inte först. Men det blev en fin begravning till sist. Sedan frös vi på lunchen. Fort hem, byta om. Masi hade legat framför ytterdörren och väntat på mig. Det var varmare när vi gick ute.

Prästen pratade om liv och död. Man ska inte vara rädd för att leva. Det finns mycket att uppleva och glädjas. Jag tänker att vi alla har tid på jorden och då ska man ta vara tiden vi har fått till varje morgon.

Jag gnällde lite om den dåliga tryckta Dags Nuet. Jag gick om till e post. Jag laddade över till punktskriftsisplayen och läste den fort igår före och efter middag. Det kanske blir en ny vana. Avsluta jobbet först, gå in e post och hämta nyheter och gå till soffan och läsa en stund som varva ner eller ut med hunden innan middag. Men om man inte ska städa huset eller hänga lite i tvättstugan först....

Det är fortfarande kallt här hos oss och det är jobbigt tycker jag. Men i går på lunchen sken solen och jag fick känning av vad som ska komma.. vårvintern, den är bäst av tiden vintervår. Det finns åtta årstider och den bästa årstiden jag tycker är vårvinter. Visst är solen stark, man måste ha solglasögon men allt är så vackert....... Lite som på bilden.

Jokkmokk har hemsida med bra beskrivning av åtta årstider och vad man kan göra! Länk

Och finns många platser att spela ishockey. Bara fantasin sätter stopp. En plats att spela på är Torneälven. Det vore kul att åka dit och kolla matchen... köpa korv och varm kaffe... Länk

lyktan därute i mökret och kylan

Bilden på vår utomhuslykta. Bilden togs av Emma.

Så har det varit lugna och stillsamma dagar då man inte velat sticka ut näsan mer än nödvändigt när vi haft och har verkligen kallt.minst 20 grader. Just nu när jag skriver detta är det över 27 minus.

Jag har kopplat med av att äta så att kroppen behöver, vila, läsa på punktskrift, göra något som faller en.Gå ut med hunden som uträttar sina behov väldigt fort. Idag bestämde jag en liten kortis, så att han skulle få röra lite på sig så vi sprang på hemvägen uppför sista backen till hemmet.

Jag har gått in och tänkt på en del saker, hur 2010 ska se ut vad jag vill få ut av detta. Jag ska försöka ändra på saker och ting, så att dom passar mig. Det handlar om att hitta bra strategier i vardagen för att klara utan problem.. Punktskriftsdisplay tll min hemdator t.ex. Om jag tillbakablickar förra året, är jag mycket nöjd med året 2009 som blev väldigt mycket händelserik. Det bästa var att jag fick Masi.

Jag har jobbat lite den här veckan och det blir i morgon och fredag. Flickorna ska till skolan på fredag. Sedan kan vi vara lediga igen. På måndag åker jag och Masi till Stockholm. En sak är jag säker på. Jag åker inte om det är minst 20 grader kallt.... Inte kul att råka ut för något på vägen....

Tack alla för fina kommentarer. Jag ska inte känna tvång att svara för att ni har kommenterat, men jag har skrivit det jag vill berätta för er.

Man blir beroende av att kunna läsa...

Bilden på mig och Masi i soffan. Jag läser Vecko Nuet. Masi sover och snarkar.

Sitter här och har bråkat lite med punktskriftsdisplayen, jag tror det fattas någon drivrutin som av misstag försvunnit. Man inser att man är beroende av att kunna få läsa....... tack vare den andra men med bara 12 punkter, det blir lite mycket att trycka på vipphjulen!

Idag har jag laddat tänkevärda tänkeväckande tankefulla texter och läst läst...Ska fortsätta göra detta.

Jag längtar till jag får min egen privat phnktskriftsdisplay och jag vill ha en som klarar av Word. Detta för att slippa kopiera om till vanlig anteckningsprogram hela tiden, det blir lite jobbigt i längden.

I morgon hoppas jag på lite tidningar med posten eller kan det ta ett par dagar tills jag får trevliga tidningar som Veckobladet och "Sett och hört". VeckoNuet är lite för tråkig tycker jag.

Masi hänger efter mig hela tiden eller är han och för mig. Maken sa att jag inte kan vara hackspett som far runt i rutan på julaftonen med Kalle Anka. Annars skulle Masi bli lite tokig på mig, ibland har han bara lagt sig precis framför trappan ner eller jag bett honom stanna kvar där, för jag bara ska ner och hämta något snabbt.

Att läsa tidningar på punktskrift

Bilden föreställer mig i fåtöljen som läser Vecko Nuet med Masi liggandes på golvet bredvid.

Det har varit lugna dagar med vila, mat, promenader och läsning. Lite tvättpyssel också. De sista dagarna har jag haft ont i ena axeln, lite envis en. De sista dagarna har det varit kallt ute också. Det är jättefint överallt.. träden och allting är klädd i frost och snö. Ibland sxticks det i ögonen.

Jag ska tömma på min punktskriftsdisplay på jultexter, jag orkar inte läsa mer om julen för jag känner jag är färdig med julen. Vecko Nuet är tråkig att läsa för den inneållber bara tråkiga nyheter, SAAB, Quick och annat elände. Inget roligt. Jag gick in på hemsidan och beställde prenumerationer på:

Hört & Sett - korta notiser om aktuella frågor och personer. Utrikes, inrikes, kultur, nöjen, blandat och sport. 52 nr, 20 sidor. Halva tidningen i glesskrift och halva i tätskrift. Oförkortad eller förkortad punktskrift.

och

Veckobladet - för dig som vill hänga med. Intervjuer, mat, vin och resor, hem och fritid, kultur, kropp och själ, djur och natur, mode och andra trender samt korsord ungefär var femte vecka. 52 nr, 80 sidor punktskrift.

Flera tidningar på punktskrift kan hittas på länken. Sedan kan man beställa prenumerationer på vanliga tidningar, få det översatt till punktskrift men inte hela tidningen utan valda delar. Länken om punktskriftstjänsten.

Det finns något att läsa när dom börjar komma.....

Idag ska maken köra sin svärmor till Gävle, så att hon kommer med bussen upp till Norrland. Hon har stått för markservien här hemma och bytt blixtlåset på hannas svarta dunjacka något som jag inte klarar av. Lagat makens byxor. Bakat kakor i går. När hon åkt i väg får vi återta markserivcen...

I morgon är det sista dagen av året 2009. Jag får ta mig en stund och summera året och blicka fråmåt, göra en liten livsplanering... Hoppas på lite besök av bästaste vännerna, om dom får i gång bilen och trotsar kylan och kommer hit.

Bilden föreställer Masi julfin i röd rosett. Sittandes framför familjens fina julgran med julklappar runt julgranen.

Sitter här och har kollat lite på internet, men nu känns ögonen trötta. Nu märker jag att jag orkar inte sitta länge vid datorn. Men jag skriver några rader på denna blogen för att hålla mina läsare uppdaterade om mitt liv.

Vi har inte gjort så mycket egentligen. Bara ätit, vila, läst, ute och pronomerat.

I tisdags kom den första dags Nuet, en tidning på punktskrift som jag ska få varje dag utom söndagar. Jag har hunnit få två dagstidningar. Jag är på den andra. Lite jobbig att läsa eftersom den är lite dåligt "tryckt". Man måste känna lite extra. Men det är bättre med "Vecko Nuet" som kommer ut varje vecka, den är roligare och lättare att läsa. Men lite tjatigt att mu vara på artikeln om SAABen. Den fanns med i första Dagsnuet som jag läste ut och nu på den andra numret som jag "lagt åt" på bordet och nu är det SAAB artikeln i Veckonuet. Jag måste läsa den färdigt för att komma vidare!

Julklappar, har jag fått tidigt. En månad före det vill säga Masi och en dag före, en punktskriftsklocka av min mamma. Det känns bra att ha lite koll på tiden och slippa tända lampan i mörket för att kolla tiden.

Ja nu ska jag ta tupplur före middagen.... Men jag vill dela med er en bild som jag älskar mycket. Denna bild togs till Masi tjänste idkort som vi väntar på att få i brevlådan, som jag har lagt hundgodis i.....

Rådjur, Hjultorget i Insjön, julkort

Bilden föreställer Masi i sin tjänsteuniform det vill säga sele plus en tomteluva sittandes i det vita snölandskapet.

Nu var det dags att uppdatera bloggen med lite nyheter från vardagen. Vi har kommt in från vår eftermiddagspromenad. Vi har några slingor som vi tar oss olika tider. Det blev den "första" slingan som vi tränade oss in på. ganska kort. En bit på landsväg i ganska hårt trafik beroende på vilken tid. De flesta billister och busschaufförer samarbetar bra. Några är idioter som har glömt ägget hemma. Jag gör mig lite "stor" som alfahane. Men Masi är mycket stabil och lugn.

Men i går frågade jag maken om han ville följa mig på kvällspromenaden, det gjorde han. Vi tog landsvägen först för att komma över till ängen som går till stranden. En bit på landsvägen drar Masi ganska hårt, Jag tänkte att han är väl kissnödig. Men när vi stannade vid busshållplatsen för att gå över vägen, så berättade han att det hade skuttat tre rådjur över vägen till ängen.....!

Flickorna har jullov och tar det som kommer. Pappan har ganska tufft, han kör alla till olika ställen! Hjultorget i Insjön har fått besök i tre dagar.. Först på lördagen var alla plus mormor. Dom lämnade mig och Masi hemma. I går såg jag till att åka till Insjön, då ville alla följa med! Jenny hemma med Masi. Idag skulle Hanna och Emma absolut igen till Insjön, för dom hann inte handla färdigt och nu har dom gjort det.....

Jag och maken har bara två julklappar kvar att köpa och det blir i morgon. Men han ska följa Emma till tandläkaren först...

Bilden? Jo det blev en bilaga till året julkortutskick...

Snön...apport..artikeln

Bild på tidningsuppslag på två sidor med rubriken "Väntan är över-Det blev en Masi" från tidningen Kontakt med FSDB" nr 6 år 2009, pdf fil

Jag har slutat jobbet för år 2009 och det ska bli skönt med lång ledighet. Känner mig lite trött, efter ha läst tidningen på skärmen. Det gär ju fortare än på punktskrift....Så kom "Dövas Tidning" också, så jag hämtade den på nätet men det gick inte att läsa. typsnitten och rörlig layout. Jag orkade bara skumma lite.

När snön kom till Leksand var det lite ovant, men se vet vi hur vi ska gå. Masi är tokig i snön, när han släpps lös så springer han så att snön ryker..... Han följer mig hela tiden. Instruktören har berättat för mig att ledarhundar gör så med personer som har dövblindhet.

Ja han är duktig på att apportera borttappade saker, som tex glasögon idag. Jag pratade med kompisen som var här på lunchen. Glasögonen for iväg och landade på golvet. Hon reste upp sig. Jag sa:

- Vänta lite.

Jag klappade med båda händerna på benen. Masi reste upp sig och började leta efter den. Han kom med glasögonen i munnen till mig. Duktig jyke!

Ja nu får jag lov sätta i gång med middagen. Sem ut med hunden i -12 grader. Lite frisker luft gör susen för jag ska fortsätta med att göra färdigt julkorten från i går. En bild på jultomten i sele.

Masi på ridhusläktaren

Bilden föreställer mig och Masi på ridhusläktaren. Jag i reflexparkas och toppluva. Masi helt svart och fin. Jag kilar Masi på bringan, för att lugna honom lite.

Vi har kommt in i vardagen och vi försöker hitta bra rutiner som passar oss och varje dag miljötränar jag Masi, för fortfarande är allting nytt för nonom. I går var vi på ridskolan och tittade på Jennys dressyrträning med Champis. Han tittade och tittade. I vårt stall har han fortfarande mycket att upptäcka så vi är där varje dag och tränar.

När instruktören och tolkarna åkte hem. Nästa dag klände jag detta "draget" som beskrivs av Roger i brvet om Masi. Jag hade väntat på detta, men det har varit mycket och han känt sig trött eller kolllat flocken bakom sig. Eller ökat på tempot då allt är nytt. Men nu på promenaderna känner jag hans riktiga drag.

När jag jobbar så ligger han i sin prinsbädd med påslakan av grodor och babyfäll ni, mammor vet såna som man har i barnvagn. sval på sommaren och varm på vintern. Nu är det Masi tur att få använda den =)

På jobbet även privat går det jobbigt. Jag märker nu att jag får stora svårigheter att läsa. Speciellt på vitt papper eller bakgrund. nästan inte nu. Det är "bra" med blå bakgrund och vitt text, men den finns inte överallt i datorn. Det är svårt att göra anpassningar i jobbdatorn, för då måste man kunna se knapparna och valrutor.. Jag får hjälp från Döv och Syn teamet i Uppsala. Även syncentralen i Falun när det gäller min privata dator, ska jag få punktskriftsdisplay.

Det är några dagar kvar till julledigheten och jag har bestämt mig att ägna minst två timmar till punktskriftsträning. Jag läser som mest 2 timmar varje dag. Jag måste få upp läshastigheten så att jag kan sköta mitt jobb efter julen dvs att använda punktskdiftsdisplay fullt ut. Vissa stunder känns det som jag bara vill ge upp och göra något annat. Det har varit skönt att bara komma ut med Mais på långpromenader.

Maken frågade mig nu på morgonen vad jag önskade mig, så svarade jag punktskriftsklocka. T.shirt, långärmad tröja, kalsonger av siden! Inget annat.....

Avslutning på samträningen med Masi

Bilden föreställer Champis som sträcker sig ner och nosar på Masi som sitter och tittar upp på honom. Jag står bredvid och lyssnar på tolken, med handen.

Idag avslutades samträningen med Masi. Instruktören Maria och tolkarna har åkt hem. Det har varit jätteroliga dagar sedan i lördags. Jag var inställd på att vara mycket trött. Men det har inte blivit så värst. Sedan vi var i Stokholm i tisdags, fortsatte vi träna på nya promenadslingor som jag kan använda varje dag. Tränat på inkallning och apportering.

Vi hann diskutera för mig många viktiga saker kring dövblindhet ,ledarhundverksamhet, ledarhundar och mycket annat. Jag kunde inte låta bli att jobba lite, det är bra att man kan göra det nu. Jag finns här och nu med instruktören, samma sak med henne. Detta tack vare tolkarna. För mig är tolkverksamheten mycket viktig, en väg till delaktighet, självständigt, bestämmande och så där.... Alla ser mig som en invid, inte en som är dövblind.

VI miljötränade Masi i stallet två eftermiddagar. Det gick mycket bra i går och han tyckte det var roligt. När vi hade hunnit med mycket än vi hade räknat bestämde instruktören at vi skulle hänga lite på stan också!

Granngården först, lite inköp som flexikoppel och reflexlampor att fästa i koppel eller halsbandet. Det finns ett paket med ett rött och ett vitt, som jag rekommenderar. endast 69 kronor tror jag dom kostade.

Efter detta parkerade vi bakom ICA. Jag började gå med Masi i koppel. Markera saker och sånt. Vi skulle in på Siljans Konditori. Jag funderade hur jag skulle formulera frågan. Jag fick ett förslag och provade:

- Hej. Jag har ledarhund med mig, får jag fika här?
- Vänta lite.... (Hon gick till de andra och pratade. kom tillbaka)
- Ja visst du får fika här.

Så enkelt kan det vara. Instruktören förklarade hur viktigt det var att formulera frågan så att det blir rätt, inte som att "be snällt om att gå in med ledarhunden" Där var et en av massa "AHA" upplevelser jag lärt mig under veckan.

Sedan när vi hade ätit och fikat färdigt, gick vi tillbaka till parkeringen nästan där satte jag selen på Masi och gick tillbaka men stannade utanför Lundells Bokhandel. Maria visade mig skylten "Inga hundar i butiken". Jag svarade inga problem. Jag brukar handla där.

- Hej! Jag har ledarhund, får jag handla här?
- Ja visst inga problem.

Jag letade efter min favoirt tuschpenna med ägaren, men dom hade inga inne. Jag bad Masi sitta. Han satte sig och selen kom åt pappersbokställ och tolken som är van "fångade" stället. hihi. Sen gick vi tillbaka till parkeringen utan problem. Det kändes ja... bara gå där så snabbt inte behöva käppa sig fram hela tiden.

Idag var jag och maken på Vårdcentralen för sprutan. Sedan hade jag besök av synpedagogen från Falun, vi satte oss och pratade.. Jag gick ner till stranden, men Masi tittade bakåt efter den stora flocken på fyra personer. Jag förstod det och smackade honom framåt....Sedan avslutade vi med god lunch på Västanviks Folkhögskola. Helt proppmätt kom jag hem och sade hejdå till alla. Ja nu är dom borta. Vad konstigt.

Men nu förstår jag vad ledarhundsförare menar med "frihet". Jag kan skriva under!!!!!!! Jag kan ta min moton när det passar mig. Masi följer mig hela tiden överallt. Han är mån om sin matte.

Masi äter middag

Vår första resa till Stockholm tillsammans

Bilden föreställer Masi och hans "fästmo" (tror jag) Emma. Dom busade i rasthagen. Vi fick avsluta i rätt tid.

Så har vi åkt till Stockholm med tåget. Det var lite pirrigt. Hur ska jag göra si och så. Selekörning och allt där. Men det gick jättebra hur som helst. Men det intressanta jag lärde mig idag. Jag hade innan ringt TIB och frågat om var man kan åka med ledarhund. Dom på kundstjänsten sa "överallt i vagnen". När vi på hemvägen klev på tåget och satte oss nära toaletten. det första bästa plats. Då kom konduktören och sa "Det finns djurvagn" och jag kontrade med att jag har fått reda på att ledarhundar får åka överallt i vagnen. Då sa hon att det finns allergier och slutade med att säga att vi fick göra som vi ville..

Jag kände.. att det inte var .. Jag frågade henne lite bara för att kolla bättre. Då sa hon att det finns djurvagn. Aha. Vet ni vad? Instruktören sade att det kan finnas andra djur som attackerar ledarhundar och så... Då förstod konduktören och så oj oj oj....Då vet jag hur jag ska argumentera nästa gång. Min Masi är så värdefull för mig. Jag måste alltid sätta säkerhet i första hand. Planera, ta det lugnt och metodiskt. Ledarhundar behöver inte åka i djurvagn, får egen plats och åker gratis.

Ja Tillbaka till samträningen i den Kungliga huvudstaden. Vi började gå min "jobbarsträcka" i koppel och markerade strategusja (hur stavas detta?) ställe med at säga sök stolpe, dörr, kassa, hiss, trappa och trafikinformationstavla. Efter jag varit på möte med styrelsen åkte vi hem, då använde vi sele när vi skulle åka tllbaka. På tåget hem låg en mycket trött hund =) Vi ska satsa en dag på träningen i sthlm, vi hann inte göra så mycket idag.

Jag träffade Bibbi, hon som brukar kommentera här. Helt förvånat, jätteroligt men jag hade bråttomt till rastplasten sen till styrelsemöte med min arbetsgivare. Synd tänk om vi hade lite mer tid......=)

Samträning dag 4, tisdag

Bilden föreställer megastora lussebullar! Dom bakades precis färdigt när Masi kom till oss i lördags.

Dag 4 på samträningen??? Oj vad tiden rusar i väg. På morgonen rastade jag hunden och jag ände att det var snö på marken, likså i gårkväll. Sen var det vanlig måndag. Alla i väg tll skola och jobb. Jag jobbade en stund till klockan halv tio så kom min instruktör.

- Ska vi ändå träna in den nya slingan till stranden, frågade jag med tanke på att det hade snöat....

- Nä, snön är borta! svarade instruktören.

Jag satte Masi på sele och gick samma väg som vi har till den första rastplasten men jag stannade vid busshållplatsen och gick över vägen sen tillbaka men lite före den motsatta busshåplatsen markerade jag för där börjar stigen över ängen till västanvik hamn. En bit på stigen så stannade jag Masi för att sätta på rastklockan och ta av selen, flexikoppel. Sen sele på vid den lilla bron sen längs grusvägen mot vägen. Det regnade...

Hemma. Han var duktig. FIkapaus sen ny väg till skolan via den första avsatsen, markera dörren, in och sen ut.. "söka bänk" och sen till matsalen. vi hann före den värsta ruschen.

Sen rasta på den första korta rundan, när jag sa "hopp" så ville Masi hälsa på två som promenerade. Instruktören fick förklara snabbt att hunden iinte skulle göra detta. Det är ingen fara, det är mycket vanligt att folk vill gärna hälsa på hunden och skapar ögonkontakt därför reagerade hunden. Man ska inte ta kontakt med hunden som är i sele och i koppel också. Alltid fråga mig först om att klappa. Det gäller även vanliga hundar också.

Sen hem igen. Vila en timme, strandslingan i det värsta vädret. Allting gick mycket bra. Jag känner att vi börjar bli samspelta, ibland gör vi fel men då måste jag alltid alltid gå tillbaka och göra om, men dessa gångerna blir färre och färre.

Ja nu måste jag gå och lägga mig. I morgon ska vi åka till Stockholm över dagen! Masi och jag! (med instruktören och hennes "hund" och tolken.

Masi mår som en prins...

Bilden föreställer Masi i sin biabädd som har klätts med påsklakan i blått med grodor som motiv. Han ligger i vardagsrummet och sover.

Dag 2 började med morgonrastning runt tomten. Klockan nio kom instruktören och vi satte i gång med selekörning. Vi gick ut på vägen till vänster förbi den första avfarten på vänster och på den andra avfarten finns det en grusväg där är det bra att rasta. Tillbaka då måste man ta sig över vägen och det är viktigt att man är lugn och tar tid på sig. Man höjer den vita käppen först, och vid den andra gången säger man före. Sen visar jag käppen var vi ska gå. Sen är det viktigt att hålla kant och vara synlig. Jag har ju invensterat i en reflexparkas från Granngården som är godkänd för yrkesutförande!

Sedan efter det gick vi och inventerade bra promenadslingor sen upp till skolan.. Sen hem till huset med pepparkaksdoft. Flickorna var i färd med baket och dom fick mycket gott kaffe enligt dom, av maken och nybakta pepparkakor. Igår fick dom färska lussekatter....

Sen i eftermiddag samma väg, i mörker. Efter detta hem och träna på apportering i hallen. Sen var det klart för dagen. I morgon kommer vi att göra en del grejor.

Jag kan bara säga, det är gott att röra på sig och ofta! Man känner sig piggare och hungrigare!

Masi och Jan

Bilden föreställer Masi och Jan i köket.

Nu har Masi kommit hem till mig. Vi börjar samträningen som går ut på att jag och Masi tränar in våra rundor som vi behöver göra varje dag. Först går jag med Masi i koppel och vi markerar ställen. När det är gjort börjar jag med selekörning.

Masi är anpassningsbar och har kommit tillrätta härhemma. Flickorna tycker att han är så söt.

Katterna vädrar hundlukt och går inte in, men gammelkatten såg en hund sen vände på svansen och gick till Hannas säng och sov. Vi tränar honom att inte springa efter katterna nu.

Vi har huinnit gå ut en rastpromenad och ska göra det en gång till i kväll, så får instruktören och tolken sova.... =)

Julkalender

Bild på en plåtburk med pepparkakor. Överst ligger en pepparkaka som en jultomte. Röd och vitt glasyr. Duktigt gjort av flickorna.

Jag raderade bort inlägget som jag tänkte publicera, det kändes negativ på något sätt. Det får vara lite glädje istället. Masi kommer om ett par dagar.

Jag läser Lorksäker Adventskalender 2006 med punktskriftsdisplayen och det är bra träningsdos och morot. Jag började med lucka nr 1 i går och jag måste komma ikapp.

Måste sluta så att jag hinner bli klar när jag börja jobba. Efter jobbet ska jag till frissan och det ska bli skönt. Jag tog massage i går, det behövdes.

Hemma

Bilden förställer Masi, när han precis har fått "labbryck". Vi tränade på inkallning och då fick han sin ryck =) Men vid den andra försöket kom han skuttande mot mig.


Bilden föreställer Masi sin biabädd.

Nu är man hemma och det är skönt. Lite ovant men efter en stund så känns det bra. Ser att huset är julpyntat. Det är några staken som jag ska byta ljus men jag gör det i morgon.

De sista dagarna efter dag 3 gick otroligt mycket fort. Det var väldigt roligt lyssna på teorilektionerna och de praktiska momenten var roliga också, speciellt att gå i villaort och tätort dvs på stan. Jag var lite nervös men gud vad duktig Masi är. Proffs. Smartare än mig =) Men det är lite bus i honom så det gäller att vara bestämd. Träning och träning.

Samträningen som det heter, att Träna på hemmaplan direkt efter kursen på Almåsa skjuts fram till lördag på grund av yttre händelser som vi inte hade räknat med. Det är inte bara att byta instruktör och tolkar. Det var bara att acceptera situationen men det blir roligt när han kommer hem till oss.

Masi är en äkta labrador som älskar att ligga på sängen, jag har fått lägga alla grejor, väskor och möbler på den stora sängen ändå hittar han en liten plats att lägga sig där. En instruktör berättade att FEM labrador ryms i en "normal" biabädd!

Några var lite nyfikna på hur jag skulle använda kommandon. Jag kan säga att jag använder åbde röst och tecken även teckenspråk.

Kommandon som jag använder rösten är: före, sitt, sök bänk, sök trappa, sök dörr, sök bil.. några till som jag minns inte just nu.

Tecken är som är sitt, ligg och inte mera eller?

På teckenspråk är sitt också, stanna kvar.

Grubndkursen 1 på Almåsa är slut och det har varit en underbar vecka med hundarna, instruktörerna och deltagarna. Vi hade det väldigt roligt. Jag hoppas få träffa dom igen på GK 3 som är om ett år, då får vi höa hur det gått för oss och våra duktigam ciika icg fina instruktörerna också. Dom kan sin sak. Undervisa, dressera oss förare och undarna ;)


Jag kommer att skriva till tidningen Kontakt med FSDB om grundkursen så ni kan få länken dit när det är färdigt kring julveckan.

Nu ska jag bara vila.......

Dag tre på grundkursen 1

Bilden föreställer min instruktör Maria och Masi. Maria justerar Masi nya sele. Detta bild tog i g år. Jag hade inget från dagens då jag glömt att fota.

Så har dag tre gått till slut. Tiden går väldigt fort och man har roligt. Man lyssnar intressant och tar nya saker till sig. Masi är jätterolig att arbeta med och jag märker att han varit med om sånt, dvs utbildats till för denna uppgift. Vad som behövs göras att vi "samtränas". Steg för steg lär vi oss nya saker och lite svårare...

Förmiddagen gick till teori om hundens sinne sen ut och träna på landsvägen. Efter lunchen hade vi teori igen, om hundens signaler om jag minns rätt =) Mhycket att hålla reda på. Sen gick vi ut och fick träna på att träffa "folk som vill hälsa och klappa på hunden".

Det går att rasta Masi själv i mörket, med käppen men det är inte min hemtrakter. Jag hör inte vad han gör när vi stannar eller ser också. Men jag försökter lära signaler som sänds ut via kopplet. jag har haft tidigare efarenhet från förra hunden. Man har andra sätt att ta in information.

Efter middagen hade vi kvällsteori då pratade Veterinären om lagar, förordningar, policy, rekommendationer och om hur vi ska agera när vår ledarhund blir överfallen av annan hund. Nödvändigt och nyttigt.

När vi inte tränar, har vi det skönt på rummet. Men när jag äter i restaurangen så är han smart att hitta plats på sängen när jag ändå packat möbler väskor på den stora sängen! Jag får borsta bort sand från kudden och täcket. Soffan är överfull och jag behöver ju mer material att lägga hela sängen på 120 gånger 210 meter

Vår första promenad med sele

Så har vi debuterat vår promenad med sele. Det var en härlig känsla att bara gå själv på vägen fast jag visste jag hade hjord bakom mig.. Instruktören, tolk och en praktikant... =) Vi gick på eftermiddagen i dagsljus och jag tyckte det var skönt att få hjälp av hunden när det är svårt att skilja allt i höstens vackra färger. När vi gick ner sken solen och det var en härlig hösteftermiddag. Den ska jag bevara mitt hjärta.

Efter fika tog vi en proemad igen runt i mörker och det kändes lika härligt. Att bara gå där själv. Vi höll lite hög takt i början men sen kunde vi slappna av. Masi är lyhörd för mina kommandon och det känns bra.

Det fantatiska är att det är mycket kommunikation mellan mig, hunden, instruktören och tolk. Jag använder kommandon till hunden. Jag och instruktören använder signaler för att kmmunicera med varandra utan stopp. Tolken bakom mig syntolkar och tolkar mellan mig och instruktören.

Ja nu ligger hunden i sin bädd och vilar.....

Ledarhunden Masi som

Bilden föreställer en svart labrador sovandes framför sängen.

Måndagen började med hotellfrukost som jag hade ätit sedan lördags. Lyxigt att gå runt och plocka sin frukost. Jag träffade min instruktör Maria och satte mig med henne och Veterinären Marie. Vi pratade lite sen hade dom saker att förbereda.

Jag jobbade på förmiddagen, då kom Maria med biabädden, pläd och vatten- och matskålar. Då kände jag att det var inte många timmar kvar. Sedan fortsatte jag jobba lite. När det var dags för lunch. Jag gick ut från rummet och träffde gamla "kurskamrater" från informationskursen på Makaryd. Jätteroligt. Det kändes bra att vi hade träffat innan. En hade jag inte träffat, men han är från min syster trakter.....

Efter lunchen gick vi in på kurslokalen och jag såg något på bordet. Jag satte mig och kände på sakerna i påsen. Flexikoppel, rastklocka, karda, klotång och några saker till. Alla instruktörer stod längs väggen och det kändes som en högtid.Fika ordningställdes. Alla satte sig. Presentation, information, instruktion till vad som skulle hända. Vi gick till våra rum.

Jag gömde min proviant och hundfodret längst upp i skåpet. Labrador är alltid hungriga =) Då öppnades dörren. Där stod tolkarna, praktikanten, instruktören Maria, hunddressören Monica och MASI!

När jag fick honom, det var en känsla "Äntligen" Kroppen började bubbla. Vi bekantade lite med varandra eftersom han hade nosat på rummet färdigt oh ville scanna av mig. jag kilade på honom, då låg han och visade sin mage. Sedan såg jag att han var nöjd så satte jag mig vid datorn och meddelade familjen och vännerna. då gick han och la sig som på bilden.

Sedan efter en timme gick vi ut på vår första rastning, sedan hann vi med två till innan dagen slutade.Jag är nöjd med vår insats. Det är mycket att tänka på och vi har tagit "steg för steg" ibland har jag velat få veta lite i en serie. men man måste få lära sig steg för steg men sen efter några gånger så kan man göra adet.

Dete intressanta var när vi hade "gemensam orientering" själva. En hundinstruktör som är med oss. Hon berättade om vägen från våra rummen till kurslokalen Herrö. Intressanta att höra ahur synskadade orienterar sig med hjälp av ljud. Jag tittade efter lamporna och kände marken.

Sedan jag stoppade ansökan i brevlådan under midsommar i Dalarna har jag väntat på denna dagen.

Höstträffen avklarad. Laddar inför kursen i morgon

Bilden föreställer hundbädden och vattenskålet mellan sängen och soffan. på hotekkrummet.

Nu är det lugnt. Jag är på mitt hotellrum. Den har det vanliga plus en hundbädd och vattenskål. Det luktar lite hund här. Även levergodis som jag fick av min arbetskollega i går =)

I helgen har jag arbetat på FSDB:s höstträff och det har varit jätteroligt! Träffa vännerna, god mat och rolig samvaro. Oj vad fort tiden gick... Plötsligt sa alla hejdå och önskade mig lycka till med ledarhundenn. Några blev förvånade att jag skulle stanna kvar på Almåsa och att jag redan ska få ledarhunden i morgon. Dom hade läst tidningen "Kontakt med FSDB" om min "I väntans tider". Jag ska skriva till nästa nummer om hur det gått sedan förra numret.

Nu ska jag lägga mig på sängen, läsa om julbocken på punktskrift. Middag ur matkorgen som vi fått fårn köket. Paj och sallad. Samla krafter för en ny vecka. Jag har fått höra att man går helt sömning vid dagens sista rastning med hunden. Träning och träning......

Ingen "tolk i arbetslivet" längre........

Bilden föreställer mina två almanackor. Den till vänster med grönt bakgrund och gul text "Anne-Maj" sen småtext "Almanacka 2009" längst ner. Deen till höger med lila bakgrund och gul text. med årtalet 2010

Det blev en dag med alla kryddor. Trötter som jag var, hade svårt hitta rätt på tangenbordet sedan hällde jag kaffe överallt på hallbyrån. När jag torkade upp välte jag en flaska handsprit som råkade vara öppen.

Sedan satt jag med en ansökan ganska länge,, ringde många samtal, kolla upp och få lite underlag. Pratade med lite folk via bildtelefon. Med tolk eller utan. Jag ringde några samtal med tolken i bildtelefon. Några gick dåligt, det beror på tolken. Det är inte kul om samtalet inte fungerar och tolken missförstår mig hela tiden. Jag är alltid övertydlig och tecknar tydligt i bildtelefon.. ibland måste jag bokstavera till tecknet jag utför så att det lnte blir fel.

Satt i en rapportskrivning när Hanna kom och sa att mitt besök hade kommit. Jag hade inte hunnit bli färdig med den till min chef som behövde för att redovisa fondpengar....Vi satte oss i köket. två tolkar och chefen för tolkverksamheten. Vi diskuterade lite saker. jag hade funderingar och synpumkter på hur tolkuppdragen utförts och så.

Jag jobbar mycket och är kinkig med att inte ha för många nya tolkar hela tiden. Jag måste presentera mig, berätta om min synnedsättning, bla bla bla..Sedan visar det sig att jag inte förstår tolken och så är mötet misslyckad. Hon förstod mig mycket väl och ska försöka lösa så att jag får tolkar från vissa tolkbolag och snabbare svar om jag kan få tolk eller inte detta för att underlätta mitt arbete och resor.

Sedan berättade hon att.....jag längre inte får tolk till mitt arbete! Jag hade vetat och väntat länge.... Landstingen i Sverige ger inte tolkservice till personer som ska utföra sitt arbete! Sådan är så kallade "vardagstolkning". Visst får jag tolk om jag deltar på arbetsplatsens arbetsmöte,. fortbildning, utveckling och sånt som rör mitt anställning. INTE för att utföra mitt arbete. Där satt jag och blev så förbannad.

Då pratade vi om att använda medel från arbetsförmedlingen "Personligt arbetsbiträde" Jag har det. Med summan jag beviljats har min chef räknat ut att jag får bara 2 och 27 minuter per vecka om jag minns rätt. Det är inte mycket pengar.... ja ja. Nu får vi se hur det blir sen på mitt jobb.

Efter middagen pratade jag med min hundinstruktör om andra veckan träningen med min nya ledarhund så kallade "samträningen" som ska ske vecka 49 på hemma plan. Jag frågade henne om det gick att åka till Stockholm på onsdagen och "träna" sträckan. Jag skulle ha ett möte med min chef för att gå genom saker och ärenden. Hon tyckte det ska gå bra. Bra att ha några timmar extra också, för att kunna träna sträckan och hitta bra rastplatser nära SRF huset. Det ska bli kul presentera hunden för arbetskamraterna......

Bilden? Jo idag kom min nya almanacka år 2010. Den har jag desingerat själv, bestämt vad innehållet ska se ut också. Du kan göra din egen almanacka på www.personligaalmanacka.se. Bra service! Rekommendras.

Punktskriftslördagen och ny arbetsvecka

Bild på en utställningskärm i blått med A3 papper. Två på bilden föreställer en bild på mig och text på vad punktskriften betyder för mig.

En ny vecka med nya dagar. Sitter på tåget hem. Idag har jag varit på AU möte och det kändes osvant att börja jobba igen efter ha varit sjuk. Har inte mycket ork, men känner att kroppen får tillbaka kraft. I går tog jag tupplur tre gånger när vi städade hemma. Idag har jag sluppit att behöva göra det.

I lördags åkte jag till Stockholm med flickorna Emma och Hanna. Detta för att gå "på punktskriftslördagen" som arrangerades av SRF, FSDB och Tpb Tal- och punktskriftsbiblioteket. Det var bra tillfälle för flickorna att få besöka mitt jobb. Det blev en lång dag för dom och jag tror dom förstår att jag har lite lång väg till jobbet.....

Det kom inte många personer med dövblindhet. En grupp från Örebro hade sett framemot dagen och fick inte tolk!!! Även några i Stockholm också. Det är taskigt hur landstingen prioriterar tolktillgången till oss som ska på punktskritslördagen. För seende är det inte så viktigt men för oss som ska lära oss eller använder detta för att läsa och få information är det mycket viktigt viktigt... Men jag själv hadee tur som fick tolkar men kan inte känna någon glädje när mina vänner inte får tolk.

Det är inte många dagar kvar tills jag ska på grundkursen 1 och få ledarhunden. Redan på fredag åker jag till jobbet, sedan vidare till Almåsa som ligger söder om Västerhanninge. FSDB har höstträff för sina medlemmar och på programmet kommer det handla om FN konventionen, FSDB:s internationella arbete dvs biståndsarbete rättare sagt utvecklingssamarbete som det heter samt tekniksa hjälpmedel.

När höstträffen avslutas på söndag kommer jag att vara kvar på Almåsa, för då börjar grundkursen på måndag. Det känns som det är inte långt kvar. Varje dag kommer jag i kontakt med ledarhudnsförare och pratar ditt och datt som idag. Jag har gått med en epost lista "Ledarhundsförare" och det känns roligt att öppna e postkorgen och få e post från andra ledarhundsförare.

Idag när vi hade ätit lunch, tog jag en annan väg bara för att titta in i några arbetsrummen med "barngrind" för att titta på ledarhundar som låg i sin bädd. Ja det kan väl vara hundfeber den här veckan istället för bacillfeber förra veckan som jag hade.