Dag tre på grundkursen 1

Bilden föreställer min instruktör Maria och Masi. Maria justerar Masi nya sele. Detta bild tog i g år. Jag hade inget från dagens då jag glömt att fota.

Så har dag tre gått till slut. Tiden går väldigt fort och man har roligt. Man lyssnar intressant och tar nya saker till sig. Masi är jätterolig att arbeta med och jag märker att han varit med om sånt, dvs utbildats till för denna uppgift. Vad som behövs göras att vi "samtränas". Steg för steg lär vi oss nya saker och lite svårare...

Förmiddagen gick till teori om hundens sinne sen ut och träna på landsvägen. Efter lunchen hade vi teori igen, om hundens signaler om jag minns rätt =) Mhycket att hålla reda på. Sen gick vi ut och fick träna på att träffa "folk som vill hälsa och klappa på hunden".

Det går att rasta Masi själv i mörket, med käppen men det är inte min hemtrakter. Jag hör inte vad han gör när vi stannar eller ser också. Men jag försökter lära signaler som sänds ut via kopplet. jag har haft tidigare efarenhet från förra hunden. Man har andra sätt att ta in information.

Efter middagen hade vi kvällsteori då pratade Veterinären om lagar, förordningar, policy, rekommendationer och om hur vi ska agera när vår ledarhund blir överfallen av annan hund. Nödvändigt och nyttigt.

När vi inte tränar, har vi det skönt på rummet. Men när jag äter i restaurangen så är han smart att hitta plats på sängen när jag ändå packat möbler väskor på den stora sängen! Jag får borsta bort sand från kudden och täcket. Soffan är överfull och jag behöver ju mer material att lägga hela sängen på 120 gånger 210 meter

Vår första promenad med sele

Så har vi debuterat vår promenad med sele. Det var en härlig känsla att bara gå själv på vägen fast jag visste jag hade hjord bakom mig.. Instruktören, tolk och en praktikant... =) Vi gick på eftermiddagen i dagsljus och jag tyckte det var skönt att få hjälp av hunden när det är svårt att skilja allt i höstens vackra färger. När vi gick ner sken solen och det var en härlig hösteftermiddag. Den ska jag bevara mitt hjärta.

Efter fika tog vi en proemad igen runt i mörker och det kändes lika härligt. Att bara gå där själv. Vi höll lite hög takt i början men sen kunde vi slappna av. Masi är lyhörd för mina kommandon och det känns bra.

Det fantatiska är att det är mycket kommunikation mellan mig, hunden, instruktören och tolk. Jag använder kommandon till hunden. Jag och instruktören använder signaler för att kmmunicera med varandra utan stopp. Tolken bakom mig syntolkar och tolkar mellan mig och instruktören.

Ja nu ligger hunden i sin bädd och vilar.....

Ledarhunden Masaji "Masi"

Bilden föreställer en svart labrador sovandes framför sängen.

Måndagen började med hotellfrukost som jag hade ätit sedan lördags. Lyxigt att gå runt och plocka sin frukost. Jag träffade min instruktör Maria och satte mig med henne och Veterinären Marie. Vi pratade lite sen hade dom saker att förbereda.

Jag jobbade på förmiddagen, då kom Maria med biabädden, pläd och vatten- och matskålar. Då kände jag att det var inte många timmar kvar. Sedan fortsatte jag jobba lite. När det var dags för lunch. Jag gick ut från rummet och träffde gamla "kurskamrater" från informationskursen på Makaryd. Jätteroligt. Det kändes bra att vi hade träffat innan. En hade jag inte träffat, men han är från min syster trakter.....

Efter lunchen gick vi in på kurslokalen och jag såg något på bordet. Jag satte mig och kände på sakerna i påsen. Flexikoppel, rastklocka, karda, klotång och några saker till. Alla instruktörer stod längs väggen och det kändes som en högtid.Fika ordningställdes. Alla satte sig. Presentation, information, instruktion till vad som skulle hända. Vi gick till våra rum.

Jag gömde min proviant och hundfodret längst upp i skåpet. Labrador är alltid hungriga =) Då öppnades dörren. Där stod tolkarna, praktikanten, instruktören Maria, hunddressören Monica och MASI!

När jag fick honom, det var en känsla "Äntligen" Kroppen började bubbla. Vi bekantade lite med varandra eftersom han hade nosat på rummet färdigt oh ville scanna av mig. jag kilade på honom, då låg han och visade sin mage. Sedan såg jag att han var nöjd så satte jag mig vid datorn och meddelade familjen och vännerna. då gick han och la sig som på bilden.

Sedan efter en timme gick vi ut på vår första rastning, sedan hann vi med två till innan dagen slutade.Jag är nöjd med vår insats. Det är mycket att tänka på och vi har tagit "steg för steg" ibland har jag velat få veta lite i en serie. men man måste få lära sig steg för steg men sen efter några gånger så kan man göra adet.

Dete intressanta var när vi hade "gemensam orientering" själva. En hundinstruktör som är med oss. Hon berättade om vägen från våra rummen till kurslokalen Herrö. Intressanta att höra ahur synskadade orienterar sig med hjälp av ljud. Jag tittade efter lamporna och kände marken.

Sedan jag stoppade ansökan i brevlådan under midsommar i Dalarna har jag väntat på denna dagen.

Höstträffen avklarad. Laddar inför kursen i morgon

Bilden föreställer hundbädden och vattenskålet mellan sängen och soffan. på hotekkrummet.

Nu är det lugnt. Jag är på mitt hotellrum. Den har det vanliga plus en hundbädd och vattenskål. Det luktar lite hund här. Även levergodis som jag fick av min arbetskollega i går =)

I helgen har jag arbetat på FSDB:s höstträff och det har varit jätteroligt! Träffa vännerna, god mat och rolig samvaro. Oj vad fort tiden gick... Plötsligt sa alla hejdå och önskade mig lycka till med ledarhundenn. Några blev förvånade att jag skulle stanna kvar på Almåsa och att jag redan ska få ledarhunden i morgon. Dom hade läst tidningen "Kontakt med FSDB" om min "I väntans tider". Jag ska skriva till nästa nummer om hur det gått sedan förra numret.

Nu ska jag lägga mig på sängen, läsa om julbocken på punktskrift. Middag ur matkorgen som vi fått fårn köket. Paj och sallad. Samla krafter för en ny vecka. Jag har fått höra att man går helt sömning vid dagens sista rastning med hunden. Träning och träning......