Medskapande!

Jag har tänkt på det här ett tag. Ganska länge. Sedan jag fick kontor på annan plats än hemmet. Jag jobbar inte på kontoret i Enskede. I hyrd kontorsrum på hemorten. Jag har försökt hitta bra strategier. Ibland har det funkat. Men inte oftast.

Att ta fika i teckenspråkig miljö. Möblerna och kaffeapparaten är inga problem. Men människorna, dom är rörliga. Ingen dag är lik den andre.



I den nordiska definitionen av dövblindhet står det så här:

" Dövblindhet orsakar varierande behov av medskapande* förändringar, i alla
aktiviteter och i synnerhet för

- Alla former av information

- Socialt samspel och kommunikation

- Rumslig orientering och i att röra sig fritt vardagssysslor och närliggande och insatskrävande aktiviteter, inklusive att läsa och skriva.

* Medskapande betyder att personen med dövblindhet och hans/hennes omgivning är involverade på lika villkor. Det är den sociala omgivningens ansvar att detta sker. " Slut på citat.

Jag märker att teckenspråkiga är inte medvetna om detta. Några försöker lite, sen glömmer dom eller orkar inte mer. Då har jag stuttit ensam i en teckenspråkig grupp. Dom väldigt djupt involverad i sitt gruppsamtal.

Jag vet att teckenspråkiga, som jag själv var där en gång förut orkar inte ta hänsyn till andra personer än döva. Dövkulturen är att alltid sitta i grup. Teckenspråket flöder, full av liv och rörelse. Snabba turtagningar. Dom omsluter sig själva inåt gemensamt.

jag har funderat varje gång om jag ska gå lite tidigare för att hitta bra plats. Senare för att komma in en grupp. Eller har jag struntat att fika för att jag inte orkat. Men oftast har jag gått till fikarummet ändå. Jag märkter att hörande har större förståelse för vad dövblindheten innebär för mig. Det händer ofta att dom ser när jag behöver hjälp eller ser om jag är ensam, så kommer dom till mig. Tack alla underbara. Ni vet vem ni är.


Bilden är hämtad från www.fotoakuten.se